Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`dmjuka sig verb ödmjukade ödmjukat öd|­mjuk·ar●visa sig öd­mjuk för att upp­nå visst syfte; ofta med bi­betydelse av kryperi e.d. komm.han ville inte ödmjuka sig för att få henne att gifta sig med honomödmjuka sigsedan ca 1400Klosterläsningfornsv. ödhmiuka sik