Svensk ordbok 2009, webbversion
ö`dmjuka sig
verb ödmjukade ödmjukat
öd|mjuk·ar●visa sig ödmjuk
för att uppnå visst syfte; ofta med bibetydelse av kryperi e.d.
komm.han ville inte ödmjuka sig för att få henne att gifta sig med honomödmjuka sigsedan ca 1400Klosterläsningfornsv. ödhmiuka sik